lu.se

Kärnfysik

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English This page in English

Björndjur

Inledning

Att joniserande strålning, eller radioaktivitet, kan vara skadligt för oss människor, särskilt i höga doser, är ingen nyhet. Man vet också att skador uppkommer eftersom strålningen omvandlar molekyler i våra celler till joner, vilket skapar fria radikaler, orsakar cellskador och kan leda till celldöd. Den dödliga dosen för en människa är cirka 4 Gray, vilket är ungefär 1000 gånger så mycket som man normalt sett utsätts för under ett helt år. 

Allt levande påverkas av joniserande strålning, eller radioaktivitet, men vissa organismer är mycket strålningståligare än människor. Ett utmärkt exempel på detta är björndjuret (tardigrad) – ett strålnings-, uttorknings- och vakuumtåligt millimeterstort djur som kan gå i långvarig dvala, upp till flera decennier. Björndjuren har anpassat sig till praktiskt taget alla livsmiljöer man kan tänka sig på jorden, till och med de allra mest ogästvänliga. Denna anpassningsförmåga har fört med sig att björndjuren har utvecklat en anmärkningsvärd strålningstålighet. De kan överleva en stråldos på 10000 Gy; 1000 ggr mer strålning än människor klarar. Björndjuren har till och med varit på rymdfärd och blivit utsatta för såväl vakuum som UV-strålning, och visade sig även kunna överleva detta – de är alltså exceptionellt bra på att skydda sig mot strålning!

Frågeställning

Forskningen på björndjur vid LIBAF utförs i samarbete med bl.a. Högskolan i Kristianstad och omfattar dels bestrålningsexperiment, för att mera i detalj kunna fastställa vad det är som gör dem så strålningståliga, dels att, m.h.a. PIXE-metoden, detaljerat undersöka om och hur olika grundämnen i kroppen kan relatera till strålningstålighet, vilket tidigare studier på andra strålnings- och uttorkningståliga organismer tyder på. Med hjälp av en jonmikrostråle kan såväl dos som dosrat bestämmas med mycket hög precision och det är också möjligt att sikta in sig på en speciell kroppsdel på björndjuret och t.ex. träffa djuret i magen. Det övergripande målet med detta forskningsprojekt är inte enbart att förklara varför björndjur är så synnerligen strålningståliga, utan att kunna överföra denna nya kunskap till human radiobiologi.

Sidansvarig: