Cellbestrålning
Inledning
Vi har en teknik för att studera hur biologiska modellsystem påverkas vid bestrålning med enstaka snabba (MeV) protoner. Här kombineras den biologiska tekniken för studier av cellkulturer med den inom fysiken etablerade mikrostråletekniken (Single Ion Hit Facility, SIHF). Vi kan skapa ett flöde av enstaka MeV-protoner som styrs mot utvalda, enskilda celler i en cellodlingsbehållare och därpå studera biologiska strålningseffekter. Den långsiktiga målsättningen med forskningen är att bättre förstå strålningens biologiska effekter för att kunna utveckla effektivare cancerbehandling. Detta håller på att bli högaktuellt genom att Sverige ska konstruera en nationell anläggning för protonterapi i Uppsala. Därmed är en djupare förståelse för mekanismerna vid protonbestrålning väsentlig.
Frågeställning
Cellbestrålningsexperimentens övergripande syfte är att utveckla och använda tekniken att på ett mycket kontrollerat sätt bestråla enskilda levande celler i en kultur med riktade och räknade joner från en accelerator, normalt protoner och alfapartiklar. Denna mikrostråleteknik är unik på det sättet att den gör det möjligt att i detalj studera inte bara direkta effekter av bestrålning, ned till mycket låga doser, men framför allt indirekta effekter hos icke-bestrålade grannceller, s.k. bystandereffekt. Hur signaleringen från strålskadade celler till oskadda celler sker är inte klarlagt, men flera tänkbara mekanismer finns och behöver inte vara samma på cellnivå, vävnadsnivå och organnivå. Experiment av detta slag syftar till att öka kunskapen om både lågdosbestrålningens eventuella konsekvenser och hur en effektiv cancerterapi kan ske då man både vill ha hög andel tumörcellsdöd och samtidigt skona omgivande frisk vävnad.
I forskargruppen kring cellbestrålning ingår vid Avd. för Kärnfysik, Jan Pallon, professor, Charlotta Nilsson, lektor och Naseem Salim, doktorand. Cellbestrålningsexperimenten bedrivs i ett tätt samarbete med en forskargrupp vid BMC (Avd. för Infektionsmedicin), Bo Åkerström, professor, Sigurbjörg Rutardottir, doktorand och Magnus Olsson, post-doc.